(Den fulla, svenska kommunikationsappen Sono Flex i … …)
Kommunikationsapparna är så mycket mer än en kommunikationsapp. Rätt använda har de minst tre användningsområden: som kommunikationshjälpmedel, som pedagogiskt redskap och som verktyg för AKK-specialpedagogik. Appen Sono Flex (den enda fulla kommunikationsappen på svenska) har från dag ett inneburit en vändning i vårt officiella pilotcase med en icke-talande, icke-läskunnig autistisk flicka med medelsvår utvecklingsstörning. Ledtiderna minskade från 7-8 månader till 4-5 sekunder eller 1 dygn. Från att tidigare ha fått be om ”mera banan”, har hon efter sex veckors bruk av appen hållit sitt första korta föredrag. Det var en välförberedd och fullt medveten presentation av fem artister, musikstilar och sånger samtidigt som hon drog ett skivråd och fördelade röstningsturerna. Detta är en direkt fortsättning på artikeln om AKK-specialpedagogik. Arbetet har nu fått en ytterligare dimension och dialogen mellan AKK-Lexia och Sono Flex fortgår med ökad intensitet. Detta borde vara vardag för alla. Det är en fråga om yttranderätt och något helt annat är ”Kan jag få bröd?”
Efter en 4-5 –årig väntan kom Tobiis Sono Flex ut på svenska i augusti i år och vann därmed över konkurrenten Proloquo2Go. Den fulla kommunikationsappen har dramatiskt bidragit till kommunikationen och till inlärningen, baserat på och parallellt med fjolårets projekt kring AKK i Lexia (AKK-specialpedagogik (C), beskriven i Logopednytt 2/2012). Läskoden knäcktes f ö igår då 10 av de 20 orden bildades utan modell och utan att flickan ens noterade att modellen saknades.
Specialundervisningen saknar skolböcker på elevens förstaspråk, tecken och alternativ kommunkation. Med AKK i Lexia och med appen som stöd ur tre perspektiv (kommunikation, pedagogik, AKK-spacialpedagogik), kommer vi långt inom fonologi, läskod, språkmedvetenhet, grammatik (fullt med luckor, språket är en ”röra”), allmänbildning, matematik och finska (nästa år även engelska). Ett slags skolbokssurrogat föds under året. I år gör vi en rundvandring i grammatiken parallellt med de akademika ämnena. Målgruppen är enspråkig, icke-läskunnig och icke-talande med autism och kognitiva funktionshinder.
Allmänt
Sono Flex har ett ordförråd på 11.00 ord och uttryck. Av dessa finns 3.000 i appens satsinledningar, grammatikindelade basodförråd och i de 52 färdiga kontexten. Appen kan, om man vill förenkla inkörningen, användas i kontextläge, varvid man gör satserna inom kontexten (de gröna knapparna, tex Frukost eller Hushållsarbete) utan att tvingas veta om det gäller ”saker”, ”verb” eller ”adjektiv”.
Både iPaden och iPoden scrollar i sidled med samma logik. Bara ingångssidan är bättre på iPaden då allt ryms på ett enda uppslag.
Vi valde att knapparna talar. Det är ett sätt att öva in symbolerna och att underlätta satskonstruktionen.
Vår favorit är fortfarande Proloquo2Go, men den finns inte på svenska. Tobiis familj med Communicatorn ger oss dock utvecklnigsmöjligheter inför framtiden. Ipoden kommer vi inte att avstå ifrån, den är så praktisk att ha med sig. Efterson P2G dröjer med översättningen och eftersom Sono Flex Lite och Full finns på engelska, misstänker jag att vi i språkundervisningen väljer den bekanta appen inkommande år.
Ibruktagningen
”Jag älskar tandläkaren. När får jag komma hit på nytt?” var premiärfrasen då appen togs i bruk under ett hett efterlängtat tandläkarbesök. Sedan följde caféet, väggklättringen mm och vissa aktiviteter fick sina egna kontext (gröna knappar) ad hoc, under aktivitetens gång.
Från dag ett har vi kravlöst jobbat med appen, parallellt med de övriga komminkationsmetoderna. Jobbet har varit mycket engagerande för alla. Äntligen kan barnet uttrycka och bekräfta taknar som tidigare inte kunnat verbaliseras. Det innebär ett lyft. Dessutom kan de vuxna göra ett slags ”quick drawings” med appen och förbereda de mest olika skeenden, även akut.
Arbetssättet och erfarenheter
Kontext (gröna rutor) har lagts till för respektive akademiskt ämne (Geografi, Livsåskådning, ADL, Historia etc) – proaktivt och parallellt med AKK på Lexia.
Kommunikationsappen används självständigt med korta satser, uttryck, nyckelord och med val bland förhandsprogrammerade (och själv valda!) satser.
Pedagogiskt förbereds periodens tema i förväg. Vi orienterar tösen i vad som komma skall både på Lexia och via iPoden. Det finns ju inga böcker, bara korta och förenklade texter för läskunniga. Dessa och de vuxnas andra källor bidrar till innehållet på Lexia och på ipoden. Bruket av kommunikationsappen övas via en Övningsbok med enkla satser, de mest sanolika fraserna, och genom att bläddra runt i appen. Vid måltiderna i skolan används oftast satser ur Historiken – det går snabbare och är ”renare”. Behövliga satser görs ad hoc. Alla satser som finns på ipodens Historik är valda av tösen själv och ”korrekturlyssnade” av henne. Liknande satser och skolämnessatser finns på Lexia med symbol- och teckenstöd. Vi övar systematiskt in ett allt svårare språkbruk i syfte att barnet lättare förstår det talade språket i gruppen. Alltid förekommer inte nyckelord med symbolskrift eller tecken. Därför är det ytterst viktigt att förbereda barnet på de äldre, verbala och läskunniga barnens frontalundervisning och diskussioner.
Ur ett AKK-speciapledagogiskt perspektiv är vi alltså steget före undervisningen och förbereder temata, ordförrådet, teckenförrådet, förkortade texter, diktamen och andra bildstödda övningar på både appen och på Lexia innan perioden inleds. Periodens hela tema ges som orienteringsgrund och övas in under hela periodens gång. Gruppsituationerna sker ”sida för sida”. Ytterligare förbereder vi frågor och svar och söker upp kontext eller sidor på appen som ger svarsalternativ och ett tvång att kunna, inte bara välja färdiga svar. I klassen ”råkar” läraren fråga henne just kring dessa teman så att hon inte sticker ut bland de talande. Genomförandet liknar specialundervisningen utanför träningsskolan och då är vi på rätt väg. Vid behov finns det i Historiken tilläggskommentarer som kn vara nyttiga då man vill glänsa lite och komplettera det talade.
Samlingarna med närvarolistor och väderleksrapporter är ersatta med morgonprat kring skolfrågor och kring frågor kring temat från igår. Därmed har vi kunnat bredda satsbruket till att omfatta även egna beslut, frågor och önskemål.
Den sjätte skolveckan höll pilottösen sitt livs första, muntliga presentation. I fjol hade hon med den släpbara talsyntesen ”redan” i mars (i skolan, efter 7-8 månader) fått säga ”Jag vill ha bröd”. I år förberedde hon, valde ut vad hon ville säga, presenterade ämnet och ledde sedan ett skivråd. Hon spelade en CD-skiva med fem inbrända sånger, talade via ipoden (Historiken) om artisterna, språken, dikter, innehåll och sångerna parallellt med att läraren visade flickans Wordfil med bilder, symboler och en längre text (också för de vuxna). Efter varje låt, delade hon ut röstningsturer åt sina klasskamrater och de vuxna. Hon växte med rollen, de första två låtarna kommenterade hon först själv, sedan började hon agera ordförande. Detta alltå som icke-läskunnig, icke-talande autist med medelsvår utvecklingsstörning och utan någonsomhelst erfarenhet av att hålla föredrag! Det tog oss en vecka att förbereda preimiären: från torsdag till söndag funderade jag på hur de inkompatibla datasystemen kunde användas på bästa sätt i klassen och på hur tösen inte skulle tvingas hoppa mellan två program på ipoden, pga spänningen med presentationen och även i akt och mening att hon inte skulle (in)se att hela vårt skivarkiv finns på den ipod hon ”ärvt” av mig.
Snabbt kom vi fram till att vi/hon vill att de andra lyssnar på låten och bara ser en stillbild på artisterna utöver en wordtext med symboler och tecken. På söndagen valde hon de fem skivorna mycket målmedvetet bland flera hundra skivor. De enskilda sångerna valdes genom att jag läste upp titlarna. Hon nappade direkt på vissa av sina favorite. Sedan dubbelkollade jag genom att i slumpmässig ordning gnola bitar av låtarna – och jo, samma låtar valdes!
Under söndagen brände vi in låtarna på skivan och gjorde ett tydligt omslag med fotografier i rätt ordning + info åt de vuxna. Artistfotona och skivomslagen lades in på appen. En högtalare av penalstorlek, med lös sladd så att ipoden kan användas fritt, skaffades och testades. Så här skulle föredraget höras i hela klassen!
På måndagen gick vi igenom de sammandrag i symbolskrift jag gjort av sångtexterna, eftersom de representerade fyra språk och ett instrumentalstycke, det sistnämnda med Vivaldis egen text i översättning, språk nummer fem. Inget språk var svenska.
Vi gick igenom sammandragen och satt oss ner och funderade på vad hon ville berätta. Ofta valde hon att berätta både om artisten och om sången, ibland valde hon helt andra saker än det som stod på prsentationen och som skulle visas i klass. Då replikerna var fastslagna, skrev jag dem rent i omvänd ordning på iPoden och pillade in röstingsfrasen mellan alla låtarna. Hon godkände stexterna och sade att det var vad vi ommit överens om. Kvällen innan framträdandet, kollade vi pappersversionen, sånglistan och replikerna, hur det hela skulle ske. Full koll!
Framgången var total. Allegrosatsen ur Vivaldis ”Våren” vann knappt, eftersom de andra låtarna fick höga poäng. Stoltheten var stor och ivern att om sex veckor få göra om det var smittsam. Nästa gång är förberedelserna enklare.
Innevarande vecka har vi förberett ett besök på Ateneum där Schjerfbeckutställningen pågår. Vi har även bett om förståelse från muséets sida att ipoden får användas och att vakterna inte kommer rusande i tron att man fotograferar. Vad bättre är, Ateneum erbjöd oss möjligheten att fotografera, helst utan blixt. Det blir ett fint inlärningstillfälle att först ”bonga” tavlorna (så där som fågelskådarna gör) och att tala om den på platsen och även efteråt. På det här sättet åstadkommer vi samma antal repetitioner som de läskunniga får, varvid kunskapen befästs. DETTA är ämnessutier och inget dagis. Ytterligare stöd har vi i AKK-Lexia och min oll som projektledare. Den rollen är enkel i år, vi har bildat ett Dream Team med specialklassläraren Ina Lindroos och assistenten Mats Gerkman.
I skolan tog man appen i bruk från dag ett och efter några trevande försök, fanns lunchsatserna på plats, inprogrammerade, dag fem!
Positivt
En full kommunikationsapp finns äntligen på svenska. Bruket av Sono Flexen är intuitivt. Antalet kontext är oändligt, likaså kan du programmera in hur många ord du vill i basordförrådet (de färgade grammatikområdena). Givetvis kan man i listrdigeraren flytta på orden, vilka i programmeringsskedet alltid kommer sist Vi har f ö lyckats säkerhetskopiera och synkronisera, något som varken instrueras eller allmänt anses kunna göras. Sätt det i handboken! Lättnaden är stor. Vi var livräädda att någon skulle spilla saft på apparaten eller att den skulle falla i golvet under de två veckor detektivarbetet pågick. Tack till DART för viljan till tips i utbyte mot användarerfarenheter från pilotprojektet.
Det tar minuter eller dagar att fatta beslutet att köpa en Ipod/ipad. Det tar sekunder att börja använda appen, individualiseringen är busenkel. Appen eller iPoden/iPaden går varken går sönder eller hakar upp sig om man testar dem. Bägge är otroligt användarvänliga. För oss är en handhållen iPod den rätta lösningen. Den skyddas med ett silikonskydd och ett skärmskydd (mot fettfläckar. Precis som med AKK i Lexia med hörlurar, leder appen till ett koncentrerat lyssnande och ett kvitterande av fraserna…
Ipoden är cool och non-stigmatiserande, man smälter in och blir snarare föremål för intresse och acceptans än stämplad som avvikande och därmed ”sämre”. De talande barnen visar intresse och är imponerade över tekniken.
Också Sono Flex kunde användas inom invandrarutbildningen, för svenskan som andra inhemskt språk i Finland och som pryl för turister.
Negativt
Grammatiken saknar symboler. Det är en kritisk svaghet. Grammatiken måste komma in i appen med det snaraste. Det är ohemult att kräva att icke-läskunniga barn skall kunna vläja mellan nio verbformer, fyra substantivböjningar, artiklar, komparation, antal och satssymmetri mellan exakt likadana symboler utan pilar eller flertal.
Synkroniseringen mellan flera apparater och säkerhetskopian kunde beskrivas i handboken och fungera smidigt. Många terapeuter och lärare vill programmera på dagtid. Proloqo2Go är från en annan planet i dessa sammanhang.
De fasta rutmönstren kan vara besvärliga. På iPoden är knapparna 1x1cm och på iPaden 2,5×2,5cm. Oss passar kombinationen ”små knappar och stort ordförråd” bäst.
Alla appar har sina färgkoder. Må så vara, det är dock skönt med bara kantlinjer inne i kontexten. Ordförrådet är något amerikanskt, men du kan ju hastligt lägga in vadsomhelst där. De 11.000 orden nås enbart i redigeringsläge. Barnröster saknas på svenska, uttalet måste ibland skrivas om (Lu sia). Det här är detaljer i den stora frågan om tillgången til ett talat språk, ett ordförråd.
Konklusioner
Kombinationen av AKK i Lexia och kommunikationsappen Sono flex i trefaldigt bruk har, utöver långa arbetsveckor och inköp av allt på egenhand, visat sig vara vårt enda sätt att överleva en totalt oplanerad, oförberedd och överrumplande överflyttning till en ny klass, en klass med äldra barn som både talar, läser och skriver och som läst betydligt mer av ämnesstudier. Det ser ut att lyckas. Barnet kan få ett lyft framom att gå under, vilket var ett realistiskt alternativ i augusti som en följd av det byråkratiska övergreppet. Tacket riktar sig till oss tre aktivister inom pilotgruppen.
I ett land där 0.4% av de gravt talhandikappade har tillgång till ”AKK-tolk”. kommer appen att vara livsviktig.
Sono Flex är en parallell kanal till tecken och bilder, inte ett tvång. Ssamtidigt funderar jag rätt mycket över med vilken rätt eftisledare och assistenter med en axelryckning kan konstatera att de inte kan tecken, medan specialbarnen tvingas till flerspråkighet (både finska och svenska och flera varianter av AKK) trots sitt sämre utgångsläge! Som finlandssvensk har jag svårt att förstå att finskspråkiga i Finland ser svenskan som ”tvångssvenska” och som en omöjlighet för normalt funtade barn, som något som hindrar annan inlärning – i PISA-topplandet Finland och med pilotgruppens utgångsläge som jämförelse.
En full kommunikationsapp av typen Sono Flex ger en minskad risk för stämpling som ”beteendesörning” för sådant som inte är psykiatri, utan ett på barnens språkliga nivå alldeles adekvat sätt att reagera på oförrätter, tex kommunkationsmissar och andra övergrepp från vår sida.
Med tecken och symboler (AKK) i Lexia har vi satsat på inlärning i ordets vidaste bemärkelse, på ett kostnadseffektivt sätt. Med en full kommunkationsapp ersätter vi systemets tröghet och tungrodd programmering och för in genomförandet av AKK-specialpedagogiken i realtid i vardagen. Dessa två (AKK i Lexia och kommunikationsappen) samverkar och ger en ytterligare hävstångseffekt för inlärningen och för uttrycksförmågan. I stället för att cementera barnen på en tidig utvecklingsnivå kan vi nu med rätt enkla medel lyfta upp dem till en mer åldersenlig nivå. Samtidigt kan vi få in ord kring bemötande, lagstiftning och liknande på ett nytt sätt samt möjliggöra t o m läkarbesök på egenhand. Vad det innebär för individen kan vi bara ana.
Terry (Thérèse) Grahn
M.A., beteendevetare, pedagog, MBA(Henley), specialsjukskötare, lobbare och anhörig,
utbildad i AAC/TAKK och oralmotorik, lobbare i substans och process
Twitter AAC_Terry
www.puheoikeus.fi (Right to talk, yttranderätt, formandet av sidan är i full gång), en webbsida om kravet på att de lagstadgade tjänsterna fungerar (serviceavtal, rättshjälp), synpunkter på modeller, processer och filosofier (konsultation) och den praktiska kompetensen i vardagen kring tecken och annan AKK (TAKK), specialpedagogik, AAC/AKK-specialpedagogik och bemötandet.
FOTON: (C) Terry Grahn + album
Lämna ett svar