Paul Lillrank (Hbl 21.11) har rätt då han efterlyser produktivitetshöjning med ökad kvalitet, utan hämmande kriterier i lagstiftningen. Kommunerna är ofta usla producenter inom socialsidan och omsorgen. Man vet inte heller vad man köper och följer dåligt upp kvaliteten. Det är inte antalet vårdare utan vad man gör (eller inte gör) som är centralt. Bättre planering och lättare byråkrati behövs.
